Hejsan en vecka har nästan gått igen.
Föräldrarna ska bort i morgon så det blev söndagslunch idag lördag istället.
Har haft en både lugn och händelserik vecka.
I tisdags hände det ovanligt mycket, jag åkte 12.25 bussen till tierp och gick till skutan, en träffpunkt för människor med psykisk ohälsa. Gjorde lite på mitt halsband som jag hade påbörjat, vid kvart över två gick jag till vårdcentralen, hade tid 14.30 för att undersöka min hälsena som jag så länge har haft ont i. Fick vänta till ca 15 men det gjorde inget när man fick träffa en sån trevlig läkare, trots att han var stressad så var han ändå lugn och trevlig, skämtade en del. Jag gav honom beröm och fick till svar att jag hade gjort hans dag och det var ju trevligt. Önskar att fler läkare var som han. Tyvärr tror jag att han var inlånad så man får väl inte se honom nåt mer, tråkigt.
Måste gå och äta nu, får se om jag hinner skriva mer sen.
Nej så mycket mer hinner jag inte nu, vi ska åka till brorsan på kalas.
Men vi hörs snart - tills dess -
Glöm inte att stå på er - Ni är guld värda!
MVK Helena
lördag 23 februari 2008
söndag 17 februari 2008
Skrev ett brev till psykvården
Hejsan
I onsdags satt jag och lyssnade på radion och klippte ut bilder ur tidningar, sparar bilder från tidningar som jag gillar och som jag sen kan använda när jag gör kollage, t ex födelsedagskort.
Hörde då på radion ett reportage om att socialstyrelsen har fått in en anmälan på en psykiatrisk avdelning där flera patienter har klagat på dålig personal och det yrkades på att stänga denna avdelning. Jag kände igen avdelningen inte med dess nuvarande "namn" men det tidigare "namnet" och har själv legat på just den avdelningen två gånger med 6 års mellanrum. Sedan dess har jag en del tänkt på vad som hände där och den stora försämringen jag upplevde när jag kom andra gången efter 6 år. Var så tagen och irriterad på att det kunde gå till så som det gjorde där. Jag tänker inte vidareutveckla det och beskriva hemskhetarna här och nu men under de två åren som gått sen jag sist låg inlagd har jag tänkt en del på detta och även pratat med mina vänner om det.
Hur som helst när jag hade hört reportaget kände jag att här har jag min chans att göra mig hörd så jag satte mig och skrev ett brev där jag beskev mina upplevelser och tankar kring detta. Äntligen kunde jag få uttrycka det som har gnagt inom mig i två år och som jag inte vetat hur jag skulle förmedla till berörda parter.
Ska skicka detta brev till P4 radio uppland, till socialstyrelsen och någonstans inom psykiatrivården.
Så jag har inte så mycket mer tid att skriva här just nu, måste få iväg brevet, men vi hörs snart igen.
Kom ihåg att stå på er - Ni är guld värda!
MVK Helena
I onsdags satt jag och lyssnade på radion och klippte ut bilder ur tidningar, sparar bilder från tidningar som jag gillar och som jag sen kan använda när jag gör kollage, t ex födelsedagskort.
Hörde då på radion ett reportage om att socialstyrelsen har fått in en anmälan på en psykiatrisk avdelning där flera patienter har klagat på dålig personal och det yrkades på att stänga denna avdelning. Jag kände igen avdelningen inte med dess nuvarande "namn" men det tidigare "namnet" och har själv legat på just den avdelningen två gånger med 6 års mellanrum. Sedan dess har jag en del tänkt på vad som hände där och den stora försämringen jag upplevde när jag kom andra gången efter 6 år. Var så tagen och irriterad på att det kunde gå till så som det gjorde där. Jag tänker inte vidareutveckla det och beskriva hemskhetarna här och nu men under de två åren som gått sen jag sist låg inlagd har jag tänkt en del på detta och även pratat med mina vänner om det.
Hur som helst när jag hade hört reportaget kände jag att här har jag min chans att göra mig hörd så jag satte mig och skrev ett brev där jag beskev mina upplevelser och tankar kring detta. Äntligen kunde jag få uttrycka det som har gnagt inom mig i två år och som jag inte vetat hur jag skulle förmedla till berörda parter.
Ska skicka detta brev till P4 radio uppland, till socialstyrelsen och någonstans inom psykiatrivården.
Så jag har inte så mycket mer tid att skriva här just nu, måste få iväg brevet, men vi hörs snart igen.
Kom ihåg att stå på er - Ni är guld värda!
MVK Helena
söndag 10 februari 2008
Ute eller Inne?
Ja så har ännu en vecka gått, vad tiden springer iväg.
Om det är någon som undrar blev det jättebra med slingorna, lite roligare att titta sig i spegeln igen. Ibland blir man bara så trött på sitt "vanliga" jag, då är det tur att det finns hårfärg som kan liva upp lite. Javisst det finns ju andra sätt oxå, ny frisyr t ex men jag har inte så bra fantasi vad gäller det.
Jag är inte en sån person som spenderar flera timmar framför spegeln för att få till en frisyr. Nej så enkelt som möjligt ska det vara. När mitt hår är blött så är det så fint lockigt men det raknar när det har torkat och det är lite tråkigt, skulle vilja ha lite lockigare hår.
Det är ju inte så lätt att ha en snygg frisyr heller när man sätter på sig kepsen så fort man går ut, den har på något vis blivit en del av mig. Oftast har jag oxå då en hästsvans som dras igenom bak på kepsen. Det är min stil, väldigt okvinnlig jag vet men jag är inte särskilt kvinnlig överhuvudtaget. Men det är kul att klä upp sig och klä sig kvinnligt ibland oxå, och då har jag aldrig kepsen på, på sin höjd kan jag ha cowboyhatten på då.
Det var evigheter sen jag var ut nu, var sugen på att gå ut förra helgen då det var karaoke på brorsans ("innestället" i Tierp) men jag hade för ont i min hälsena så jag orkade inte. Har tappat suget att gå ut på brorsans sen det blev slut med mitt ex i höstas, vill inte träffa på honom och vet att han brukar vara där, de få gånger jag har varit på brorsans sen uppbrottet har jag träffat honom och det har smärtat väldigt mycket. Men jag hittar väl tillbaka dit så småningom, man kan ju heller inte gräva ner sig för skitstövlar i all evighet heller.
Men i nuläget får jag mitt största sociala umgängestörst släckt på Mathuset, pizzerian i Tobo Sitter där och dricker min cola och har det trevligt med dem jag känner, kanske konstigt att jag som inte dricker umgås en del med dem som dricker lite för mycket ibland. Men jag har min anledning att inte dricka och de har sina anledningar till att dricka. De är faktiskt oxå människor.
Spelar ju även en hel del backgammon med Mattias, det är så avkopplande. I fredags hade jag en rätt så dålig dag, ville inte gå ut men var tvungen att gå till mathuset och köpa cigg. Messade Mattias att jag skulle ner. Handlade det jag skulle och vände sen hemåt, hade ingen lust att sitta där själv. När jag hade gått en liten bit så mötter jag Mattias, så jag vände och följde med honom tillbaka. Vi spelade backgammon och i början var jag ganska tyst men efter hand lättade humöret lite och tillslut skämtade jag till och med.
Det behövs inte så mycket för att glädja en egentligen bara att man får sitta och koppla bort de tunga tankarna en stund gör så mycket.
Tyvärr finns det ju nattsvarta dagar när inget hjälper, dessa dagar får man bara försöka stå ut och blir det allt för jobbigt ta någons utsträckta hand för att hålla sig flytande. Psyket spelar en många spratt tunga dagar, man tänker inte alls logiskt. Saker som normalt är självklart blir helt plötsligt inte självklart. För att ta några exempel, Jag vet att jag har många omkring mig som bryr sig om mig, mina vänner och familj, men tunga dagar mal tanken att ingen bryr sig om mig, jag vet ju att det inte är sant men kan tunga dagar ändå inte hindra tanken att virvla runt i skallen på mig. Andra tankar som virvlar runt i skallen tunga dagar är; Jag är värdelös, jag hatar mig själv, jag orkar inte mer. Dessa tankar virvlar runt i mitt huvud och jag kan inte hejda dem, att höra någon säga att det inte är sant hejdar tyvärr inte heller tankarna för som sagt är det i detta skede väldigt svårt att tänka logiskt. Det enda som kan stoppa tankarna är att man får något helt annat att tänka på, kanske att man spelar spel med nån och sitter och pratar om helt vardagliga saker. En sak som fungerar bra för mig, är att sätta mig vid datorn och spela spel och lyssna på musik, musiken är nyckeln i detta fall. Musik är min stora passion. Ibland kan jag må så dåligt att jag bara sitter där och lyssnar, det jag måste göra då är att tvinga mig till att sjunga, då kan jag lätta mitt humör lite.
Alla har ju självklart sitt eget sätt att "muntra upp sig" det gäller bara att hitta det.
Jag har genomlevt en hel del depressioner genom åren och det är inte lätt. Det jag försöker göra är att när jag mår bra, jobba med mig själv och försöka hitta vägar till ett bättre mående. Jag har kommit en bit på väg men har ändå mycket kvar.
Jag hoppas genom detta forum kunna delge mig av mina erfarenheter och visa att man inte är ensam. Jag kan inte bota någon, jag kan inte hjälpa och stötta så mycket för jag har ju änmdå min egen kamp och jag är varken läkare eller psykolog, så det är inga visdomsord som skrivs här utan mina tankar och upplevelser.
Nej nu får det räcka för idag.
Kom ihåg att stå på er - Ni är guld värda!
MVK Helena
Om det är någon som undrar blev det jättebra med slingorna, lite roligare att titta sig i spegeln igen. Ibland blir man bara så trött på sitt "vanliga" jag, då är det tur att det finns hårfärg som kan liva upp lite. Javisst det finns ju andra sätt oxå, ny frisyr t ex men jag har inte så bra fantasi vad gäller det.
Jag är inte en sån person som spenderar flera timmar framför spegeln för att få till en frisyr. Nej så enkelt som möjligt ska det vara. När mitt hår är blött så är det så fint lockigt men det raknar när det har torkat och det är lite tråkigt, skulle vilja ha lite lockigare hår.
Det är ju inte så lätt att ha en snygg frisyr heller när man sätter på sig kepsen så fort man går ut, den har på något vis blivit en del av mig. Oftast har jag oxå då en hästsvans som dras igenom bak på kepsen. Det är min stil, väldigt okvinnlig jag vet men jag är inte särskilt kvinnlig överhuvudtaget. Men det är kul att klä upp sig och klä sig kvinnligt ibland oxå, och då har jag aldrig kepsen på, på sin höjd kan jag ha cowboyhatten på då.
Det var evigheter sen jag var ut nu, var sugen på att gå ut förra helgen då det var karaoke på brorsans ("innestället" i Tierp) men jag hade för ont i min hälsena så jag orkade inte. Har tappat suget att gå ut på brorsans sen det blev slut med mitt ex i höstas, vill inte träffa på honom och vet att han brukar vara där, de få gånger jag har varit på brorsans sen uppbrottet har jag träffat honom och det har smärtat väldigt mycket. Men jag hittar väl tillbaka dit så småningom, man kan ju heller inte gräva ner sig för skitstövlar i all evighet heller.
Men i nuläget får jag mitt största sociala umgängestörst släckt på Mathuset, pizzerian i Tobo Sitter där och dricker min cola och har det trevligt med dem jag känner, kanske konstigt att jag som inte dricker umgås en del med dem som dricker lite för mycket ibland. Men jag har min anledning att inte dricka och de har sina anledningar till att dricka. De är faktiskt oxå människor.
Spelar ju även en hel del backgammon med Mattias, det är så avkopplande. I fredags hade jag en rätt så dålig dag, ville inte gå ut men var tvungen att gå till mathuset och köpa cigg. Messade Mattias att jag skulle ner. Handlade det jag skulle och vände sen hemåt, hade ingen lust att sitta där själv. När jag hade gått en liten bit så mötter jag Mattias, så jag vände och följde med honom tillbaka. Vi spelade backgammon och i början var jag ganska tyst men efter hand lättade humöret lite och tillslut skämtade jag till och med.
Det behövs inte så mycket för att glädja en egentligen bara att man får sitta och koppla bort de tunga tankarna en stund gör så mycket.
Tyvärr finns det ju nattsvarta dagar när inget hjälper, dessa dagar får man bara försöka stå ut och blir det allt för jobbigt ta någons utsträckta hand för att hålla sig flytande. Psyket spelar en många spratt tunga dagar, man tänker inte alls logiskt. Saker som normalt är självklart blir helt plötsligt inte självklart. För att ta några exempel, Jag vet att jag har många omkring mig som bryr sig om mig, mina vänner och familj, men tunga dagar mal tanken att ingen bryr sig om mig, jag vet ju att det inte är sant men kan tunga dagar ändå inte hindra tanken att virvla runt i skallen på mig. Andra tankar som virvlar runt i skallen tunga dagar är; Jag är värdelös, jag hatar mig själv, jag orkar inte mer. Dessa tankar virvlar runt i mitt huvud och jag kan inte hejda dem, att höra någon säga att det inte är sant hejdar tyvärr inte heller tankarna för som sagt är det i detta skede väldigt svårt att tänka logiskt. Det enda som kan stoppa tankarna är att man får något helt annat att tänka på, kanske att man spelar spel med nån och sitter och pratar om helt vardagliga saker. En sak som fungerar bra för mig, är att sätta mig vid datorn och spela spel och lyssna på musik, musiken är nyckeln i detta fall. Musik är min stora passion. Ibland kan jag må så dåligt att jag bara sitter där och lyssnar, det jag måste göra då är att tvinga mig till att sjunga, då kan jag lätta mitt humör lite.
Alla har ju självklart sitt eget sätt att "muntra upp sig" det gäller bara att hitta det.
Jag har genomlevt en hel del depressioner genom åren och det är inte lätt. Det jag försöker göra är att när jag mår bra, jobba med mig själv och försöka hitta vägar till ett bättre mående. Jag har kommit en bit på väg men har ändå mycket kvar.
Jag hoppas genom detta forum kunna delge mig av mina erfarenheter och visa att man inte är ensam. Jag kan inte bota någon, jag kan inte hjälpa och stötta så mycket för jag har ju änmdå min egen kamp och jag är varken läkare eller psykolog, så det är inga visdomsord som skrivs här utan mina tankar och upplevelser.
Nej nu får det räcka för idag.
Kom ihåg att stå på er - Ni är guld värda!
MVK Helena
söndag 3 februari 2008
Äntligen gjort nåt...
Jag sitter här med färg i håret, mamma har hjälpt mig att ha i färg för blonda slingor. är lite trött på mitt tråkiga bruna hår, måste liva upp ibland.
Ja det var ett tag sen jag skrev, har varit förkyld.
Det har inte hänt så mycket men ändå mycket.
I torsdags när mitt boendestöd var hos mig, röjde jag på bäddsoffan, fullt med kläder och prylar. Jag har bara ett rum och kök så en bäddsoffa är det bästa sovalternativet. Har en äldre bäddsoffa med utskjutbar säng under och har sovit i sängdelen. Anledningen att jag ville röja var att jag har en ny bäddsoffa på gång eller bättre begagnad. var och tittade på den igår och ska köpa den på måndag, soptippen måste vara öppen så vi kan kasta den gamla samtidigt.
Torsdagen innan hade jag röjt i klädkammaren så nu kan jag få plats med kläderna där inne.
Igår fick jag tokryck och städade i rummet så mitt boendestöd kommer att bli glad på torsdag att jag har gjort nåt själv också.
Anledningen till at jag har ett boendestöd är att jag har stor igångsättningsproblematik. det är jätteskönt att ha det stödet och jag är så tacksam, har haft det sen senhösten så det är relativt nytt och nu känns det som om det börjar hända saker och att jag kan ta tag i lite mer. Ett steg i taget, ingen mening med att ta sig vatten över huvudet.
Nej nu är det dags att gå och skölja ur färgen, håll tummarna för att det blir bra :) men det blir det när mamma hjälper en, fullt tillit till mamma.
Till nästa gång - ha det bra.
Kom ihåg att stå på er - ni är guld värda!
MVK Helena
Ja det var ett tag sen jag skrev, har varit förkyld.
Det har inte hänt så mycket men ändå mycket.
I torsdags när mitt boendestöd var hos mig, röjde jag på bäddsoffan, fullt med kläder och prylar. Jag har bara ett rum och kök så en bäddsoffa är det bästa sovalternativet. Har en äldre bäddsoffa med utskjutbar säng under och har sovit i sängdelen. Anledningen att jag ville röja var att jag har en ny bäddsoffa på gång eller bättre begagnad. var och tittade på den igår och ska köpa den på måndag, soptippen måste vara öppen så vi kan kasta den gamla samtidigt.
Torsdagen innan hade jag röjt i klädkammaren så nu kan jag få plats med kläderna där inne.
Igår fick jag tokryck och städade i rummet så mitt boendestöd kommer att bli glad på torsdag att jag har gjort nåt själv också.
Anledningen till at jag har ett boendestöd är att jag har stor igångsättningsproblematik. det är jätteskönt att ha det stödet och jag är så tacksam, har haft det sen senhösten så det är relativt nytt och nu känns det som om det börjar hända saker och att jag kan ta tag i lite mer. Ett steg i taget, ingen mening med att ta sig vatten över huvudet.
Nej nu är det dags att gå och skölja ur färgen, håll tummarna för att det blir bra :) men det blir det när mamma hjälper en, fullt tillit till mamma.
Till nästa gång - ha det bra.
Kom ihåg att stå på er - ni är guld värda!
MVK Helena
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)