Ja så har ännu en vecka gått, vad tiden springer iväg.
Om det är någon som undrar blev det jättebra med slingorna, lite roligare att titta sig i spegeln igen. Ibland blir man bara så trött på sitt "vanliga" jag, då är det tur att det finns hårfärg som kan liva upp lite. Javisst det finns ju andra sätt oxå, ny frisyr t ex men jag har inte så bra fantasi vad gäller det.
Jag är inte en sån person som spenderar flera timmar framför spegeln för att få till en frisyr. Nej så enkelt som möjligt ska det vara. När mitt hår är blött så är det så fint lockigt men det raknar när det har torkat och det är lite tråkigt, skulle vilja ha lite lockigare hår.
Det är ju inte så lätt att ha en snygg frisyr heller när man sätter på sig kepsen så fort man går ut, den har på något vis blivit en del av mig. Oftast har jag oxå då en hästsvans som dras igenom bak på kepsen. Det är min stil, väldigt okvinnlig jag vet men jag är inte särskilt kvinnlig överhuvudtaget. Men det är kul att klä upp sig och klä sig kvinnligt ibland oxå, och då har jag aldrig kepsen på, på sin höjd kan jag ha cowboyhatten på då.
Det var evigheter sen jag var ut nu, var sugen på att gå ut förra helgen då det var karaoke på brorsans ("innestället" i Tierp) men jag hade för ont i min hälsena så jag orkade inte. Har tappat suget att gå ut på brorsans sen det blev slut med mitt ex i höstas, vill inte träffa på honom och vet att han brukar vara där, de få gånger jag har varit på brorsans sen uppbrottet har jag träffat honom och det har smärtat väldigt mycket. Men jag hittar väl tillbaka dit så småningom, man kan ju heller inte gräva ner sig för skitstövlar i all evighet heller.
Men i nuläget får jag mitt största sociala umgängestörst släckt på Mathuset, pizzerian i Tobo Sitter där och dricker min cola och har det trevligt med dem jag känner, kanske konstigt att jag som inte dricker umgås en del med dem som dricker lite för mycket ibland. Men jag har min anledning att inte dricka och de har sina anledningar till att dricka. De är faktiskt oxå människor.
Spelar ju även en hel del backgammon med Mattias, det är så avkopplande. I fredags hade jag en rätt så dålig dag, ville inte gå ut men var tvungen att gå till mathuset och köpa cigg. Messade Mattias att jag skulle ner. Handlade det jag skulle och vände sen hemåt, hade ingen lust att sitta där själv. När jag hade gått en liten bit så mötter jag Mattias, så jag vände och följde med honom tillbaka. Vi spelade backgammon och i början var jag ganska tyst men efter hand lättade humöret lite och tillslut skämtade jag till och med.
Det behövs inte så mycket för att glädja en egentligen bara att man får sitta och koppla bort de tunga tankarna en stund gör så mycket.
Tyvärr finns det ju nattsvarta dagar när inget hjälper, dessa dagar får man bara försöka stå ut och blir det allt för jobbigt ta någons utsträckta hand för att hålla sig flytande. Psyket spelar en många spratt tunga dagar, man tänker inte alls logiskt. Saker som normalt är självklart blir helt plötsligt inte självklart. För att ta några exempel, Jag vet att jag har många omkring mig som bryr sig om mig, mina vänner och familj, men tunga dagar mal tanken att ingen bryr sig om mig, jag vet ju att det inte är sant men kan tunga dagar ändå inte hindra tanken att virvla runt i skallen på mig. Andra tankar som virvlar runt i skallen tunga dagar är; Jag är värdelös, jag hatar mig själv, jag orkar inte mer. Dessa tankar virvlar runt i mitt huvud och jag kan inte hejda dem, att höra någon säga att det inte är sant hejdar tyvärr inte heller tankarna för som sagt är det i detta skede väldigt svårt att tänka logiskt. Det enda som kan stoppa tankarna är att man får något helt annat att tänka på, kanske att man spelar spel med nån och sitter och pratar om helt vardagliga saker. En sak som fungerar bra för mig, är att sätta mig vid datorn och spela spel och lyssna på musik, musiken är nyckeln i detta fall. Musik är min stora passion. Ibland kan jag må så dåligt att jag bara sitter där och lyssnar, det jag måste göra då är att tvinga mig till att sjunga, då kan jag lätta mitt humör lite.
Alla har ju självklart sitt eget sätt att "muntra upp sig" det gäller bara att hitta det.
Jag har genomlevt en hel del depressioner genom åren och det är inte lätt. Det jag försöker göra är att när jag mår bra, jobba med mig själv och försöka hitta vägar till ett bättre mående. Jag har kommit en bit på väg men har ändå mycket kvar.
Jag hoppas genom detta forum kunna delge mig av mina erfarenheter och visa att man inte är ensam. Jag kan inte bota någon, jag kan inte hjälpa och stötta så mycket för jag har ju änmdå min egen kamp och jag är varken läkare eller psykolog, så det är inga visdomsord som skrivs här utan mina tankar och upplevelser.
Nej nu får det räcka för idag.
Kom ihåg att stå på er - Ni är guld värda!
MVK Helena
0 kommentarer:
Skicka en kommentar