Hejsan
Tänkte skriva några rader innan mina bröder kommer med sina familer.
Vi ska äta påskbord som vi brukar, vi är 15 personer, mest barn. Det är kul att träffa familjen så här vid högtiderna.
Veckan har varit lite jobbig, jag upptäckte för drygt en vecka sedan att jag drabbas av ångest när jag ska åka iväg hemifrån, bland annat till träffpunkten i Tierp. Det är väldigt frustrerande för jag vill ju komma iväg. Vad jag än ska göra när jag åker iväg, ja något avtalat i alla fall så bygger jag upp en ångest som jag har lite svårt att tackla. Detta är väldigt nytt för mig och ganska skrämande.
Tack och lov för goda vänner som ställer upp i vått och torrt, Mattias är en ängel, han följer mig till bussen så jag kommer iväg. Det känns så skönt, en så enkel sak som han kan hjälpa mig med är mycket värt för mig, när jag känner denna ångest och kroppen skriker nej, så kommer han och lugnar mig lite och följer mig till bussen. Och när jag har satt mig på bussen finns det inte ord som räcker för tacksamheten och ödmjukheten jag känner till Mattias.
Jag försöker förstå varför jag får denna ångest, det har aldrig varit ett problem tidigare, men nu är det så svårt. Vad ska jag göra för att lösa detta? Tvinga sig att åka ändå, ja det gör jag ju med Mattias hjälp.
Jag har lånat en bok på bibloteket, en självhjälpbok, Att hantera ångest och oro.
Där är det ett kapitel som handlar om aktiv avslappning, Det är fyra övningar där man lär sig detta. Håller på att skriva av det nu, sen ska jag få arslet ur vagnen och börja öva på detta praktiskt oxå. Hoppas att jag ska få lite hjälp av detta, det visar sig väl.
Jag har varit mycket hos Mattias den här veckan, i onsdags kom hans son till honom oxå. Vi har haft Backgammon turneringar och spelat andra spel. Det har varit trevligt.
Nej nu ska jag gå och hjälpa till det sista innan syskonen med familj kommer.
GLAD PÅSK!!
Kom ihåg att stå på Er - Ni är guld värda!
MVK Helena
lördag 22 mars 2008
söndag 16 mars 2008
Underhållning
Tjena
Det har varit en blandad vecka.
På tisdagen vaknade jag med en hemsk ångest men hade trots det siktet inställt på att åka till Tierp. Hade tid hos min samtalskontakt innan skutan. Messade Mattias om han kunde följa mig till bussen så jag kom iväg och han var så snäll och gjorde det.
Det gick bra hos samtalskontakten men jag fick ingen hjälp med hur jag ska övervinna ångesten, bara att jag ska tvinga mig själv att åka även om jag har ångest men det är inte så himla lätt.
Att jag har fått problem med ångest när jag ska åka iväg är nytt för mig och jag har lite svårt att tackla det och vet inte var jag ska få hjälp. Har lånat en självhjälpbok om ångest och oro och där finns ett kapitel som handlar om aktiv avslappning. Jättebra och det är ju tur att man är framåt och har viljan och styrkan att jobba med sig själv. Men jag vet att det finns personer som mår så mycket sämre än mig och om det inte finns hjälp för mig hur går det då för dem.
Hörde på tv4 nyheterna i veckan att regeringen har ett nytt förslag där de siktar på nollvision för självmord.
Undrar ju då om de har något konkret förslag hur de ska jobba för att nå den visionen.
Med larmande rapporter i tidningar om att tonårsdeppressioner ökar och ett allt stressigare samhälle.
Sen kan de ju få förklara hur de ska kunna stoppa någon som verkligen har besämt sig.
Jag ser inte hur regeringen ska kunna lyckas med detta men om jag får konkreta åtgärdsidéer så okej.
Igår hade vi en kompismiddag hemma hos vänninan, åt gott, tittade på en film med robert gustafsson och skrattade. Hade det bra.
Är seg i kropp och hjärna idag så jag orkar inte skriva så mycket mer nu, nästa vecka blir det nog mer, för nu har jag en hektisk vecka framför mig med saker att göra varje dag.
Tills nästa gång, sköt om er själva och varandra.
Kom ihåg att stå på er - Ni är guld värda!
MVK Helena
Det har varit en blandad vecka.
På tisdagen vaknade jag med en hemsk ångest men hade trots det siktet inställt på att åka till Tierp. Hade tid hos min samtalskontakt innan skutan. Messade Mattias om han kunde följa mig till bussen så jag kom iväg och han var så snäll och gjorde det.
Det gick bra hos samtalskontakten men jag fick ingen hjälp med hur jag ska övervinna ångesten, bara att jag ska tvinga mig själv att åka även om jag har ångest men det är inte så himla lätt.
Att jag har fått problem med ångest när jag ska åka iväg är nytt för mig och jag har lite svårt att tackla det och vet inte var jag ska få hjälp. Har lånat en självhjälpbok om ångest och oro och där finns ett kapitel som handlar om aktiv avslappning. Jättebra och det är ju tur att man är framåt och har viljan och styrkan att jobba med sig själv. Men jag vet att det finns personer som mår så mycket sämre än mig och om det inte finns hjälp för mig hur går det då för dem.
Hörde på tv4 nyheterna i veckan att regeringen har ett nytt förslag där de siktar på nollvision för självmord.
Undrar ju då om de har något konkret förslag hur de ska jobba för att nå den visionen.
Med larmande rapporter i tidningar om att tonårsdeppressioner ökar och ett allt stressigare samhälle.
Sen kan de ju få förklara hur de ska kunna stoppa någon som verkligen har besämt sig.
Jag ser inte hur regeringen ska kunna lyckas med detta men om jag får konkreta åtgärdsidéer så okej.
Igår hade vi en kompismiddag hemma hos vänninan, åt gott, tittade på en film med robert gustafsson och skrattade. Hade det bra.
Är seg i kropp och hjärna idag så jag orkar inte skriva så mycket mer nu, nästa vecka blir det nog mer, för nu har jag en hektisk vecka framför mig med saker att göra varje dag.
Tills nästa gång, sköt om er själva och varandra.
Kom ihåg att stå på er - Ni är guld värda!
MVK Helena
söndag 9 mars 2008
Förkyld vecka
Hejsan
Ja det har varit en väldigt lugn vecka, har legat med förkylning.
Jag måste bara berätta en sak till om ålandsresan som jag inte hann med sist.
När vi hade kommit tillbaka till Grisslehamn gjorde vi oss ingen jättebrådska men vi drog inte benen efter oss heller. Jag hade fullt sjå att hålla reda på en kille i vänninans gäng som var ganska dragen, han gick och pratade om lillstrumpa så vi skrattade. När vi hade kommit halvvägs genom den där långa gången som känns en halvmil lång såg vi att det var oroligheter framför oss, en kille hade tappat ett av sina ölflak och var arg på en ung kille som han troligen tyckte hade knuffat till honom så han hade tappat ölflaket. Hur det låg till med den saken stannade vi inte och tog reda på. Vi smet förbi och ut. När vi kom till bussen var vi tidiga, inte så många på bussen. Men en kille som hade gått strax innan oss och som vi trodde hade fastnat vid skåpen, han halvlåg längst bak i bussen och drog timmerstockar.
Vi satt och pratade och lyssnade på grabbarna medans bussen fylls. Så ser vi några tjejer som tappar ett ölflak en bit från bussen, de plockar upp så gott de kan och vi tänker inte mer på det tills vi får syn på en gammal fiskargubbe, ja han såg i alla fall ut som man föreställer sig att de ska göra. Gubben är ute och rastar sin hund när han får syn på burkarna som ligger kvarlämnade, vet inte om han tyckte att de låg taskigt till där de låg fortfarande i gatan, så han ställer upp dem prydligt på en rad på trottoaren, det var många olika skämt från grabbarna i bussen, vid det här laget satt alla och tittade, ja de som var vakna alltså. Gubbenm står kvar och filosiferar en liten stund, då kommer två ungdommar från terminalen, går fram till burkarna, tar upp och skakar på dem, och tydligen fanns det några droppar kvar i några som ungdommarna häller i sig. och vi garvar på bussen. Gubben står bara och tittar. När ungdommarna är nöjda, vänder de och går tillbaka till terminalen. Gubben kliar sig i huvudet och fortsätter sin promenad med hunden. Ja det var visst törstiga pojkar som tar kasserade ölburkar.
Ja det var en rolig händelse som man kan berätta många gånger om.
Nej nu ska jag åka till Uppsala med vänninan
Tills nästa gång
Kom ihåg att stå på er - Ni är guld värda
Ja det har varit en väldigt lugn vecka, har legat med förkylning.
Jag måste bara berätta en sak till om ålandsresan som jag inte hann med sist.
När vi hade kommit tillbaka till Grisslehamn gjorde vi oss ingen jättebrådska men vi drog inte benen efter oss heller. Jag hade fullt sjå att hålla reda på en kille i vänninans gäng som var ganska dragen, han gick och pratade om lillstrumpa så vi skrattade. När vi hade kommit halvvägs genom den där långa gången som känns en halvmil lång såg vi att det var oroligheter framför oss, en kille hade tappat ett av sina ölflak och var arg på en ung kille som han troligen tyckte hade knuffat till honom så han hade tappat ölflaket. Hur det låg till med den saken stannade vi inte och tog reda på. Vi smet förbi och ut. När vi kom till bussen var vi tidiga, inte så många på bussen. Men en kille som hade gått strax innan oss och som vi trodde hade fastnat vid skåpen, han halvlåg längst bak i bussen och drog timmerstockar.
Vi satt och pratade och lyssnade på grabbarna medans bussen fylls. Så ser vi några tjejer som tappar ett ölflak en bit från bussen, de plockar upp så gott de kan och vi tänker inte mer på det tills vi får syn på en gammal fiskargubbe, ja han såg i alla fall ut som man föreställer sig att de ska göra. Gubben är ute och rastar sin hund när han får syn på burkarna som ligger kvarlämnade, vet inte om han tyckte att de låg taskigt till där de låg fortfarande i gatan, så han ställer upp dem prydligt på en rad på trottoaren, det var många olika skämt från grabbarna i bussen, vid det här laget satt alla och tittade, ja de som var vakna alltså. Gubbenm står kvar och filosiferar en liten stund, då kommer två ungdommar från terminalen, går fram till burkarna, tar upp och skakar på dem, och tydligen fanns det några droppar kvar i några som ungdommarna häller i sig. och vi garvar på bussen. Gubben står bara och tittar. När ungdommarna är nöjda, vänder de och går tillbaka till terminalen. Gubben kliar sig i huvudet och fortsätter sin promenad med hunden. Ja det var visst törstiga pojkar som tar kasserade ölburkar.
Ja det var en rolig händelse som man kan berätta många gånger om.
Nej nu ska jag åka till Uppsala med vänninan
Tills nästa gång
Kom ihåg att stå på er - Ni är guld värda
söndag 2 mars 2008
Ålandsresa
Hej, idag är det segt. Det blev en lång dag igår
Gick upp klockan sex (kändes som mitt i natten, är ingen morgonmänniska)
Duschade och klädde mig snyggt.
Vid 7.30 kom pappa och hämtade mig, vi hämtade upp vänninan och sen åkte vi till Tierp. Jag gick och pratade med grannarna och det sällskap han skulle åka med. Vänninan gick till sina kollegor som hon skulle åka med, jag hade bokat min biljett själv så jag kunde variera lite mellan sällskapen. bussen kom vid åtta, en hel buss gick från Tierp, eller bussen hämtade upp två i örbyhus men sen var det raka vägen. Vänninan och jag satt bakom bakdörren, och satt och retade killarna som gick på toa. När vi kom till grisslehamn var det snabbt av bussen, jag gick med grannarna eftersom jag skulle äta brunch med dem, och vänninan med sina kollegor. Grannen hade bråttom upp på toan som låg precis utanför buffén, vi väntade utanför och när han kom ut tyckte vi att det kändes dassigt att gå och ställa oss sist i kön så vi stod kvar där vi stod. Åt gott och mådde bra, men det blåste 15-16 sekundmeter så det gungade ganska bra men det är inget som bekom mig, tycker tvärt om att det är skönt när det gungar lite, ska kännas när man är på sjön. Fast lagom är ju som vanligt bäst. Tänkte mycket på väninnan när vi satt och åt, visst ju att hon var väldigt orolig för att bli sjösjuk och undrade hur hon mådde när det började gunga. När vi hade ätit klart gick vi ut på däck och rökte och det blåste det rejält, så det blev en snabbrök. Sen gick vi in i baren och där satt vänninan och mådde riktigt bra, hon hade fått åksjuketablett som nog dämpade en del, och grabbarna höll låda och fick henne att glömma oron.
Jag var ner till taxfree och handlade min limpa cigg och en ckokladask. Sen var det nästan dax att gå iland på Eckerö. För de som inte har åkt med Eckerölinjen nån gång kan jag berätta att det är ett ganska lustigt förfarande om man ska åka tillbaka med samma båt, men kan inte stanna på båten då utan man måste gå iland, ut, runt och in igen, måste väl få biljetten stämplad antar jag, inga moderniteter där inte. Vi kom av ganska sent, gjorde väl oss ingen direkt brådska heller. När vi hade kommit in i terminalen och står i den långa kön till biljettluckan hör vi utrop att båten går om fem minuter, vi måste väl få komma ombord ändå säger jag och fortsätter i sakta mak framåt i kön, det var ju en hel del bakom oss. När jag kom ombord på båten gick jag ut på däck och rökte. Hamnade på den sidan som låg mot kajen, såg att de "jagade" ombord de sista passagerarna och sen stod jag och tittade på när de kastade loss, ropade hej då och vinkade till hamnarbetarna innan jag gick in till vänninan i baren, då måste det ha gått 20-30 minuter sen det ropades ut att det var fem minuter kvar innan båten skulle gå.
Ja så var vi på väg hem. satt i baren en stund, sen gick jag iväg till taxfree och handlade till föräldrarna. det blev mycket spring omkring under hemresan, kände väl av att jag hade gått upp tidigt och var ganska trött så jag hade svårt att sitta still. Vid ett tillfälle när vi var ute på däck och rökte kom en kille i vänninans sällskap ut och ställde sig att pissa ut över relingen, ja nöden har ingen lag heter det ju.
Gick av bussen i örbyhus där pappa väntade och skjutsade hem, mig och grannarna. vänninan fortsatte in till Tierp på efterfest med sina kolleger. Efter att jag hade varit hem och gett katterna mat, åkte jag och Mattias in och fortsatte festa med dem sen.
Tyvärr måste jag sluta här, måste hem och städa innan ett möte klockan tre.
Men jag återkommer fortare än ni anar.
Tills vi hörs igen
Glöm inte att stå på er - Ni är guld värda!
MVK Helena
Gick upp klockan sex (kändes som mitt i natten, är ingen morgonmänniska)
Duschade och klädde mig snyggt.
Vid 7.30 kom pappa och hämtade mig, vi hämtade upp vänninan och sen åkte vi till Tierp. Jag gick och pratade med grannarna och det sällskap han skulle åka med. Vänninan gick till sina kollegor som hon skulle åka med, jag hade bokat min biljett själv så jag kunde variera lite mellan sällskapen. bussen kom vid åtta, en hel buss gick från Tierp, eller bussen hämtade upp två i örbyhus men sen var det raka vägen. Vänninan och jag satt bakom bakdörren, och satt och retade killarna som gick på toa. När vi kom till grisslehamn var det snabbt av bussen, jag gick med grannarna eftersom jag skulle äta brunch med dem, och vänninan med sina kollegor. Grannen hade bråttom upp på toan som låg precis utanför buffén, vi väntade utanför och när han kom ut tyckte vi att det kändes dassigt att gå och ställa oss sist i kön så vi stod kvar där vi stod. Åt gott och mådde bra, men det blåste 15-16 sekundmeter så det gungade ganska bra men det är inget som bekom mig, tycker tvärt om att det är skönt när det gungar lite, ska kännas när man är på sjön. Fast lagom är ju som vanligt bäst. Tänkte mycket på väninnan när vi satt och åt, visst ju att hon var väldigt orolig för att bli sjösjuk och undrade hur hon mådde när det började gunga. När vi hade ätit klart gick vi ut på däck och rökte och det blåste det rejält, så det blev en snabbrök. Sen gick vi in i baren och där satt vänninan och mådde riktigt bra, hon hade fått åksjuketablett som nog dämpade en del, och grabbarna höll låda och fick henne att glömma oron.
Jag var ner till taxfree och handlade min limpa cigg och en ckokladask. Sen var det nästan dax att gå iland på Eckerö. För de som inte har åkt med Eckerölinjen nån gång kan jag berätta att det är ett ganska lustigt förfarande om man ska åka tillbaka med samma båt, men kan inte stanna på båten då utan man måste gå iland, ut, runt och in igen, måste väl få biljetten stämplad antar jag, inga moderniteter där inte. Vi kom av ganska sent, gjorde väl oss ingen direkt brådska heller. När vi hade kommit in i terminalen och står i den långa kön till biljettluckan hör vi utrop att båten går om fem minuter, vi måste väl få komma ombord ändå säger jag och fortsätter i sakta mak framåt i kön, det var ju en hel del bakom oss. När jag kom ombord på båten gick jag ut på däck och rökte. Hamnade på den sidan som låg mot kajen, såg att de "jagade" ombord de sista passagerarna och sen stod jag och tittade på när de kastade loss, ropade hej då och vinkade till hamnarbetarna innan jag gick in till vänninan i baren, då måste det ha gått 20-30 minuter sen det ropades ut att det var fem minuter kvar innan båten skulle gå.
Ja så var vi på väg hem. satt i baren en stund, sen gick jag iväg till taxfree och handlade till föräldrarna. det blev mycket spring omkring under hemresan, kände väl av att jag hade gått upp tidigt och var ganska trött så jag hade svårt att sitta still. Vid ett tillfälle när vi var ute på däck och rökte kom en kille i vänninans sällskap ut och ställde sig att pissa ut över relingen, ja nöden har ingen lag heter det ju.
Gick av bussen i örbyhus där pappa väntade och skjutsade hem, mig och grannarna. vänninan fortsatte in till Tierp på efterfest med sina kolleger. Efter att jag hade varit hem och gett katterna mat, åkte jag och Mattias in och fortsatte festa med dem sen.
Tyvärr måste jag sluta här, måste hem och städa innan ett möte klockan tre.
Men jag återkommer fortare än ni anar.
Tills vi hörs igen
Glöm inte att stå på er - Ni är guld värda!
MVK Helena
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)